måndag 27 januari 2014

Inreda barnrum

Jag älskar inredning och har länge drömt om att inreda rum till mina barn, även långt innan dottern var påtänkt eller jag ens hade träffat maken gjorde jag detta. På sistone har jag återigen letat inredningsinspiration på nätet men den här gången enbart till Haileys framtida rum. Förmodligen kommer ett eget rum inte bli aktuellt förrän vi flyttat och det kommer gissningsvis att ske först när hon är mellan 1 och 1 1/2 år gammal. Likväl kan jag inte hålla mig utan kollar runt efter färger, mönster, teman och prylar. Inledningsvis tänkte jag att vitt skulle vara basfärg i rummet av praktiska skäl men känner nu att jag vill ha mer lekfullhet och samtidigt lugn i det hela. Därför tänker jag i nuläget att basfärgen antingen får bli; créme, ljusgrönt (i någon ton), ljusturkos eller ljusgrå. Anledningen till att den kanske mest självklara färgen rosa, inte finns med bland dessa är att jag hellre inreder med detaljer i rosa än att ha den som utgångspunkt för allt annat. Jag gillar verkligen rosa men känner samtidigt att det lätt kan bli för mycket av det goda. Vi kommer högst sannolikt också att välja enfärgade väggar, inte minst av praktiska skäl men också då jag tycker att t ex en mönstrad tapet lätt kan bli för dominant och man kan tröttna på den efter bara en kort tid, inte minst barnet själv. När vi inreder är Hailey sannolikt fortfarande så liten att hon inte kan välja inredning själv men kanske bara ett år senare ÄR hon så stor att hon kan tänkas ha en åsikt om mönster som innefattar ugglor (jobbigt populärt just nu enligt min och makens mening), hundar, får, katter, rutigt, prickigt, randigt eller vad det nu kan tänkas vara. Något annat som inte kommer att bli aktuellt i den mer permanenta delen av inredningen är karaktärer, vilket jag heller inte gillar på kläder. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför men karaktärer som t ex Bamse vill jag ha i tidningen eller på film trots att jag älskar karaktären i sig. Skulle mina barn vilja ha kläder, leksaker eller t ex sängkläder med någon karaktär på (och det räknar jag med) så får de önska sig det till jul eller födelsedagar men jag tänker inte köpa det spontant, detta också eftersom de kan tröttna på karaktären i fråga väldigt fort. Nu blir det väldigt många bilder men detta är i alla fall en del av det jag tittat på för inspiration.



Helt klart en favorit! Älskar kombinationen av grönt, rosa och turkos.
 

En favorit när det gäller väggfärg då jag upplever den som otroligt lugnande. Engelskans 'serene' utrycker nog bäst vad jag känner inför den här färgen.
 

Simpelt men stilfullt och fullt genomförbart.
 

Återigen, en kombination av grönt och rosa.
 

 
 

 
 

Blått och rosa.

Blått tema.

Underbart! Hade dock skippat sänghimmeln om den inte särskilt efterfrågades. Hade själv en som barn och det blev enbart jobbigt kommer jag ihåg.
 


Härliga färger.
 
Det som inte finns med på det flesta av dessa bilder är förvaring, vilket är essentiellt i ett barnrum. När det kommer till det tycker jag att IKEA ofta har bra lösningar och förmodligen fixar vi det via dem, men stilmässigt är det (som säkert märks), annat jag gillar och letar efter när det kommer till detaljer. Jag älskar färglatt och mer amerikanskt än svenskt när det gäller barninredning. Om man nu kan säga att det finns en "amerikansk" stil? Det jag menar är att jag trots allt märker att amerikanska kedjor tenderar att lansera inredning för barn med mer färg/fler färgtoner och i varierande utföranden av grafiska mönster såsom randigt, rutigt och prickigt och det tilltalar mig verkligen! Överhuvudtaget tycker jag att vi har ett väldigt ensidigt utbud i vårt land. Det är antingen IKEA eller fixa-själv som gäller om man måste hålla sig inom vettiga prisramar. Inte för att jag vågar hoppas på att det någonsin kommer hända men ja tror att t ex 'Target' och den inredningen som finns där hade kunnat få enormt genomslag i Sverige/Norden. Förmodligen kommer vi att beställa lite inredningsdetaljer via Amazon och/eller svågern med familj i USA.
Jag återkommer garanterat med fler inredningsinlägg i framtiden!

/Jenny

torsdag 16 januari 2014

Alldeles för länge sedan jag skrev.

Det har onekligen hänt en hel del sedan jag skrev sist och jag kan omöjligt skriva om allt här. Men först och främst blev jag och maken magsjuka över jul (BLÄ!) vilket gjorde att vi fick skjuta upp vår resa till min mamma i Småland några dagar. Var riktigt trist! Hailey fick i alla fall massor av fina julklappar från alla håll och vi vet knappt hur vi ska få plats med allt i lägenheten. 

 Nu har hon hunnit bli 6 månader (i söndags) och utvecklas som sig bör i rasande tempo. Till exempel sitter hon väldigt bra och har gjort så i över en månad nu. Vid 5 månader kunde hon även stå stadigt vid kusinernas "aktivitetsbord" som var i optimal höjd för henne, även om vi givetvis fick utföra lite "spotting" . En liten tand (vänster fram, nedre käken) dök upp för snart 2 veckor sedan. Att åla går väl sådär, hon tar sig mest baklänges för tillfället. I själva verket tror jag inte hon tycker det är så särskilt intressant eller roligt men fortsätter givetvis att ge henne en hel del golvtid för utvecklingens skull. Om inte annat börjar hon väl krypa rätt som det är! Hon kämpar för att effektivt rulla från rygg till mage, vilket hon klarar av i sängen och soffan men bara näääästan på golvet. 
Något hon tycker är VÄLDIGT kul är att kuta runt i gåstolen som hon haft nu i ca en vecka. Hon vill ju stå nästan jämt och varken hon eller vi var särskilt nöjda med att behöva hålla henne upprätt jämt och då blev det en gåstol, även om jag tidigare varit lite skeptisk till konceptet. Vi gjorde helt enkelt en bedömning baserad på hur HON är. Idag hämtade hon Bobbys väska i hallen med hjälp av gåstolen och lyckades få fast den på en spak i stolens lekbord, sen kom hon släpandes på den. Det såg vansinnigt roligt ut och hon var dö-nöjd över att hon lyckats med detta!

Har även film på detta men det går inte att ladda upp via telefonen så jag får återkomma med det! 

Sist men inte minst har vi nu ansökt om förskoleplats till henne vilket känns LÄSKIGT! Snälla, stoppa tiden!

/Jenny

måndag 9 december 2013

Julkort 2013!

Det här är första året jag och maken SKA skicka julkort gemensamt. Vi har tänkt skicka enkla varianter utan foton två år i rad och sedan glömt bort det. Vi är ungefär lika duktiga på att skicka vykort när vi är utomlands då vi t o m skrivit dem men sedan inte skickat dem. Ärligt talat är vi rent hopplösa när det kommer till sådant. När det gäller vykorten har det hela kanske sin förklaring i att alla utom en av våra gemensamma utlandsvistelser har varit som språkreseledare och då har man en hel del omkring sig kan jag meddela!

I år kändes däremot julkorten, liksom julen i sig långt mycket roligare att lägga lite krut på. Givetvis blev det ett foto på Hailey som vi gjorde till julkort. Familjefoton har inte hunnits med ännu men jag fick till några riktigt fina på bara henne idag. Det var flera av fotona som blev väldigt lyckade måste jag säga, vilket gjorde det väldigt svårt att välja ut en favorit. Till slut lyckades vi dock med det företaget och beställningen är nu lagd. Senast på torsdag ska de anlända och jag är mycket förväntansfull. Vi beställde tackkorten till dopet därifrån och blev väldigt nöjda. Valde bort glansig yta den här gången och hoppas och tror att det var rätt val med tanke på kortets design. Om du tillhör min familj eller närmsta vänkrets (typ RONJA), föreslår jag att du slutar läsa inlägget nu så att jag hinner skicka korten först ;).

Några av favoriterna vi valde mellan:





Slutresultatet blev dock följande:

Fine, jag är givetvis partisk men ungen är bara så SÖT!

fredag 6 december 2013

Decemberstorm

Hej Sven! Tydligen var det dags för ytterligare en storm och även om vi inte upplevde den som lika obehaglig som den vi hade i november, har andra drabbats långt mycket värre. Vattenflödena är höga på många ställen i Skåne och det kommer sannolikt att bli dyrt att åtgärda de skador detta innebär. 1.5 meter hade vattennivån höjts i Limhamn, där jag bodde förut och det är ju rejält för att vara Sverige. Vi får se vad de säger om skador etc på nyheterna när vattnet dragit sig undan. Det har också skett olyckor med dödlig utgång. Jag ryser när jag tänker på det! Det är som om moder jord tar igen det hon inte fick i förra stormen då INGEN dog i Sverige. Ja, det låter knäppt och vidskepligt men det var den tanke som slog mig tidigare idag. 

Stormen har också inneburit att jag och Hailey har spenderat två hela dagar hemma bortsett från den stund jag gick och handlade, dock utan dottern som var hemma med sin pappa som är krasslig idag. Eftersom han var tillräckligt pigg för att vara uppe större delen av tiden, var dagen egentligen ganska mysig. Och Hailey blev trots allt inte totalt uttråkad. Igår var det på gränsen trots att jag lekte med henne en hel del. Men ingen kan underhålla henne som Bobby, det är en sak som är säker! De två har haft något särskilt från första stund. Jag hör vissa säga att de känner att bebisen inte får någon nära relation till den föräldern som inte är hemma från början, men det är stämmer inte in på på dottern och maken. Jag är så tacksam på så många vis för min fantastiska man! På något sätt orkar ju de flesta ensamstående föräldrar men jag förstår inte hur! 
Imorgon hoppas jag att maken är så pass mycket bättre att vi kan gå ut alla tre tillsammans. Om inte, måste jag i alla fall se till att jag och Hailey kommer ut en ordentlig sväng. 

Bild från igår på nyvaken liten tjej. Händerna i munnen som alltid numera!


Vår lilla kan nu också sitta själv korta stunder. Hon tar stöd med händerna framåt och åt sidorna ibland men över lag är balansen inget vidare ännu. Med andra ord får man passa henne noga och en av oss brukar därför sitta bakom henne eller så lägger vi kuddar där. 

/Jenny 

söndag 1 december 2013

Adventskalendrar 2013

Jag är med och tävlar i lite olika adventskalendrar på folks bloggar. Mycket roligt decembernöje måste jag säga :)!

Här är en sådan: http://hejtrollet.wordpress.com/2013/11/30/adventskalendern-1-advent/

fredag 29 november 2013

Små ting, Black Friday och julklappar från Amazon.

Ibland blir man glad av små saker och gester. Paketet från Amazon, innehållande Haileys och kusinernas julklappar hade kommit till Posten i onsdags men maken sa inget för han ville överraska mig och plockade upp det på hemvägen igår. Han vet att jag älskar när paket kommer, även om det är saker jag ska ge bort. Det var så enkelt men fint gjort på något vis tycker jag =).




Hailey är ju fortfarande så liten men vi ville i alla fall ge henne ett par julklappar från oss. Jag har alltid älskat att ge, ända sedan jag var barn (ett av mina trevligare drag enligt mor och far) och nu känns det extra speciellt att få köpa lite julklappar till min egen dotter. Det är överhuvudtaget så obeskrivligt välsignat att få fira jul som en familj. Hjälp, vad jag älskar vår lilla familj!
Angående Haileys klappar från oss, har jag fastnat för märket Lamaze som är väldigt dyrt i Sverige men betydligt billigare på Amazon. Dessutom fyndade jag ytterligare en sak där igår som inte har kommit än då det var en Black Friday deal. Jag är verkligen en fyndnörd utöver det vanliga och har gjort det till sport att hitta grejer till specialpris, både begagnade och nya!


Den här musikelefanten (som tydligen heter Eddie) var en Black Friday deal och jag ville ha den från början men tyckte den trots allt var lite dyr och nu är jag glad att jag väntade ytterligare några dagar!



Eldflugan Freddie tyckte jag var så charmig och dessutom går han att fästa med länk i bl a barnvagnen. Liksom elefanten är denna ganska stor och därför passar det utmärkt att vänta till jul med att introducera den tycker jag.  Lamaze koncept, med massa färger, olika material och "hands on" approach, tilltalar mig verkligen och jag hoppas att leksakerna blir en hit. Man vet ju aldrig med barn men min mamma har påpekat att dottern över lag verkar är mer fascinerad över SAKER, om det så är en soffkudde, än vad jag själv var som bebis. 



Hailey fick även en skoj leksak redan nu, som jag hade velat ha till henne redan för en månad sedan men inte lyckats hitta till vettigt pris eller i bra utförande. Den här aktivitetsboken är underbar både i färg och övriga avseenden. Bilden gör den inte rättvisa! Dottern älskar just nu allt som prasslar och denna blev därför omedelbart populär. Dessutom kan hon gripa tag i den ordentligt, vilket har varit ett problem med de få leksaker hon redan har. Den här kan hon t o m plocka upp själv från filten hon brukar ligga och leka på.


/Jenny

lördag 23 november 2013

Jag gillar inte klyschor.

Långt innan jag blev mamma, upptäckte jag ett fenomen i sociala medier som har kommit att störa mig allt mer. Fenomenet i fråga har att göra med att offentligt bedyra sin kärlek för sina barn i olika sociala forum som Facebook, Instagram etc. Jag ser givetvis inget fel i att älska sitt barn dyrt och högt men det är SÄTTET på vilket detta ofta proklameras, som ibland gör mig illa berörd. Det har nämligen blivit trendigt inte bara ATT uttrycka sin kärlek för sina barn offentligt utan också att använda SPECIFIKA fraser som 'Så älskad från första stund'. Dessa fraser används så frekvent, att jag ärligt talat upplever dem som ganska fattiga och urlakade, trots att jag förstår att dessa föräldrar givetvis älskar sina barn på riktigt. Men, varför talar man om detta för så många som man kanske inte alls känner? Jag känner personligen inte att min kärlek till mitt barn är relevant för hela min Facebook-krets att ta del av. Och är det verkligen intressant för andra att hela tiden läsa om hur FANTASTISKT mycket jag älskar Hailey? Behovet av att tala om detta för alla i bekantskapskretsen existerar helt enkelt inte, lika lite som jag känner något behov av att ständigt tala om på Facebook att jag älskar min man (det har hänt, men det är en sällsynt företeelse). Kanske känner jag på detta sätt inför andras så innerliga kärleksbedyranden, eftersom jag egentligen är ganska privat av mig? Beteendet stämmer liksom inte överens med min grundläggande integritet. Jag dömer ingen, men jag kan inte förstå- och relatera till fenomenet att häva ur sig klyscha efter klyscha när det gäller ens barn, istället för att skriva något personligt om man vill dela med sig av sina känslor. Sedan finns det också de som jag tycker skriver om sina barn på väldigt fina sätt, utan att använda sig av trendiga klyschor. Jag tänker specifikt på en blogg där en mamma till tre rätt och slätt delar med sig av sitt familjeliv i med- och motgångar. Hon behöver inte ens tala om att hon älskar sina barn eftersom det märks så väl ändå när hon skriver om det vardagliga, och det var just det som gjorde att jag fastnade för hennes blogg. Det hon skriver känns både unikt och genuint.  


Jag vill också påpeka att det finns ställen där även jag känner att jag kan dela med mig av lite mer av min dotter. Dels gäller detta mitt privata Instagram-konto där jag har en begränsad "läsar"-krets, många av dessa är mammor från en sluten Facebook-grupp där de flesta av oss har följt varandra genom en stor del av våra respektive graviditeter. Där känns det roligt att dela med sig av framsteg och lite bilder och vi har mycket roligt i det forumet trots att många av oss aldrig träffats i verkliga livet. Det är svårt att förklara men just där är det lite som om vi känner varandra ändå. Det känns lite mer legitimt att berätta lite om- och visa dottern i ett forum som har ett specifikt ändamål, där alla har barn i samma ålder, än att bara tala om för folk i allmänhet hur mycket jag älskar min dotter eller hur fantastisk. Faktum är att sannolikheten för att människor som inte står vår familj särskilt nära, skulle tycka att hon är fantastisk är ganska liten, även om jag själv tycker det därför att hon är MIN. Och så ska det ju vara, jag ska tycka det, men jag kan ju inte räkna med att resten av världen gör det. Därför har jag även väldigt svårt för människor som talar om hur exeptionella deras barn är, när de faktiskt är synnerligen medelmåttiga. Det FINNS barn som är exeptionella, som har speciella talanger, som har kämparglöd utöver det vanliga och sådant imponerar mig, liksom vuxna med speciell talang för något kan göra det. Titta bara på 13-åriga Nellie Berntsson! Men barn är inte exeptionella, talangfulla eller fantastiska i omvärldens ögon bara för att man som förälder har fått för sig det! Jag förstår inte varför man inte bara kan älska sitt barn och uppmuntra och bekräfta det, utan att höja det till skyarna. Faktum är att vi inte är lika bra på allt, inte ens i lilla landet Lagom. Barnen är lika mycket värda, specialtalanger eller ej. Ibland tror jag att det är där skon klämmer, att vissa (kanske omedvetet) har fått för sig att om deras barn inte uppfattas som- och får HÖRA att de är fantastiska på precis allt, så sjunker på något märkligt vis barnets värde. Eller kanske det egna värdet som förälder? I mina ögon är det sundare och dessutom bra mycket trevligare för omgivningen om man i första hand satsar på att bygga upp sina barns integritet med kärlek, kärlek och åter kärlek. Då om något får de förutsättningar att gå långt och mår förhoppningsvis också bra!

                                                


/Jenny